”Jag har information, nu vill jag veta vad det är frågan om.”
Henrik Tikkanen
Information är ett av nyckelbegreppen för hela kommunikationsprocessen. Ordet har flera, mer eller mindre motsägelsefulla betydelser. Det kan t. ex. stå för arbetsmaterialet i en dator, fristående upplysningar eller helt enkelt som kunskap i betydelsen tolkad mening.
Termen kan därmed ses både som resultatet av en social process och som en enbart teknisk storhet. Att så mycket betydelse ryms i termen är både besvärande och utmanande. Inte minst med tanke på att de båda betydelseinriktningarna också relaterar till de två dominerande perspektiven på kommunikation, överförande och meningsskapande. Den rena tekniska informationen i informationsteorin handlar bara om att transportera bitar av i sig själva betydelselösa byggstenar från en plats till en annan.
I själva verket är den överförande aspekten på kommunikation i betydelsen att transportera bitar av information en självklar del av många kommunikationssituationer, exempelvis vid ett telefonsamtal över Internet. Men detta avser den renodlade tekniska aspekten. I varje mänsklig kommunikationssituation finns alltid individer som tolkar informationen.
Det överförande synsättet har som vi tidigare beskrivit även kommit att stå för själva den tolkande handlingen, vilket är ett signalorienterat synsätt med inslag av kontroll och där man underförstått menar att det finns ren information.
Information i den vardagliga och mänskliga aspekten är just det vi som människor måste ha, meningsfull kunskap för att kunna förstå och agera.
Data. Information. Kunskap.
Ibland smyger sig ett tredje begrepp in tillsammans med information och kunskap. Det är data. Ett sätt att förklara skillnaderna mellan data, information och kunskap är att lyfta in sammanhanget och tolkaren. (Devlin, Infosense, s 14-16)
Data är tecken som var för sig kanske förstås men inte kan sättas in i sitt sammanhang. Lika viktigt som att förstå och tolka representationerna, tecknen, är det att förstå kontexten. Information är data som vi däremot förstår sammanhanget kring och kunskap uppstår när vi kan använda informationen, fysiskt eller socialt.
Som exempel kan vi ta en tabell över ställningen i en fotbollsserie som dagligen publiceras på sportsidorna. Den består av lagens namn samt siffror i olika kolumner som motsvarar fakta om spelade matcher. För en läsare som varken känner till fotbollslagen eller på vilket sätt tabellen ska uttydas betyder detta ingenting. Det är data. Vet vi inte vilken kategori något tillhör kan vi inte placera data i rätt sammanhang. Vi saknar information. Kategorierna skapar information. Kan vi koden, kan vi göra information av datan.
För de av oss som äter sportstatistik som frukostflingor uppstår däremot betydelser. Vi vet att kolumnerna betyder antalet spelade matcher, antalet gjorda respektive insläppta mål och antalet poäng, på bortaplan, hemmaplan och sammanlagt. Skillnaden från data är naturligtvis avgörande. En sådan läsare kan tolka tabellen och sätta in datan i sitt sammanhang. Detta är vad vi vanligen kallar information. Men är det lika med kunskap? Har jag möjlighet att använda mig av tabellen och min förståelse av den till något? Har jag tagit in innebörden i informationen så att jag kan bli delaktig i ett samtal om nästa omgång och om lagens chanser i fortsättningen? Då handlar det mindre om att komma ihåg tabellen exakt som den var och mer om att relatera de ledtrådar som informationen ger mig till det jag redan kan och vet. Med en bredare vetskap om förhållandena bakom den abstrakta tabellen ökar mina chanser att träffa rätt i hur kommande matcher kommer att sluta. Kanske använder jag min kunskap till att tippa och försöka kapitalisera på den.
Hur som helst, kunskap är något som finns hos den enskilde personen, färdig att använda. Vi vet att runt omkring oss finns information i olika former, data som vi kan förstå. Antingen vet vi var den finns, som hos en annan person, i ett dokument eller i en bok. Eller så vet vi vart vi ska söka, på biblioteket, på Internet eller hos andra människor. Information kan alltså lagras utanför oss själva. Det kan inte kunskap.
Observera att informationsbegreppet alltid genomgår en fundamental förändring så fort vi byter fokus mellan människa och maskin. En dator hanterar data som information. Fast utan förståelse. Allt är data, mätt och kategoriserat som information, vilket vi tolkar som kunskap, och skulle vara det om den kom från en människa. Skenet bedrar. Kunskapen uppstår fortfarande bara hos tolkaren. För datorer är det ingen skillnad på begreppen.
Illustration: ”Knowledge, unlike information, is about beliefs and commitment”.
(Nonaka och Takeuchi i ”The Knowledge-Creating Company, 1995 i Keith Devlins ”Infosense”, s 1)
Teknikens eller tolkarens perspektiv
Den informationsteori som Claude Shannon och Warren Weaver presenterade 1949 har fått stor betydelse för dator- och IT-utvecklingen och kommit att prägla synen också på mellanmänsklig kommunikation. Den slagkraftiga modellen riktar in sig på sändare, budskap, mottagare och effekter, vilket slår fast kommunikationens natur som främst överförande. Shannon och Weaver arbetade med telekommunikation och deras utgångspunkt var hur information mest effektivt kan hanteras i ett tekniskt system.
En viktig del i teorin är idén om att mäta informationsinnehåll och därmed ett systems kapacitet. Information ur det perspektivet handlar inte alls om innehåll utan bara om tekniskt utrymme. Vi kan t. ex. ställa frågan: ”Hur mycket information rymmer hårddisken?”.
Sedan dess mäts data i bit, som motsvarar en enhet av den information som i datorer antingen kan ha värdet 1 eller 0. Ett modem kan t.e x. ha en överföringshastighet på 56 kilobit per sekund. Bit, som ursprungligen lär vara en förkortning för ”binary digit”, ska inte förväxlas med byte som är lika med 8 bits. Så mäts vanligtvis minneskapaciteten i datorer; kB, MB eller GB.
Den kanske mest uppenbara användningen av måttet för informationsmängd är som en egenskap hos informationskällan, systemets kapacitet eller minne. Mer sällan presenterat men kanske viktigare för informationsbegreppets bredare betydelse är termens teoretiska ursprung. Begreppet information kan härledas till valet mellan två alternativ. I datorer representeras valet av en etta eller en nolla.
Det finns därmed ett samband mellan informationsteorin binära uppdelning i antingen eller och människan som informationsbehandlare. Binära val är det snabbaste och enklaste sättet att minska osäkerhet. Vid sidan av ett och noll kan andra binära par t. ex. vara ja– nej, sant–falskt och här–där. När människor löser problem använder vi den metoden för att hantera såväl enkla som komplexa situationer. Sammanhanget bryts ned i sina minsta beståndsdelar, även om situationen bygger på en stor mängd sådana val.
Information ses då inte primärt som en egenskap hos ett lagringsmedium utan som en situation för tolkaren. Peder Hård af Segerstad använder i sin bok ”Kommunikation och information” begreppet ”informationsbarhet”, vilket vänder på riktningen. Definierat ur tolkarens perspektiv uppkommer fenomenet information när vi behöver göra val. Information ses som att strukturerat sätt att utforska omgivningen.
Ett vardagligt exempel är när man letar efter något. Då har man stor hjälp av information just för att minska antalet möjliga alternativ. Letar jag efter mina nycklar är skillnaden mycket stor på att leta i hela huset eller enbart i hallen. Jag använder den binära metoden för att reducera antalet alternativ och ställer frågor som: Finns nycklarna på övervåningen eller bottenplanet? Är de i hallen eller köket? Ligger de i väskan eller byrån? Vet jag tvärtom var de är, behöver jag ingen information. Inga val behöver göras. Kunskap har en annan form. Den innehåller ingen information.
Samma sak sker när du är på väg hem. Du behöver inte ta ställning till något för du vet vägen. Men om vi ska förklara vägen för någon annan behöver vi bryta ner vår egen kunskap till information som leder den andre rätt. Beskrivningen kan inskränka sig till de vägval och vägskäl som finns och hur man hittar dessa. Information av typen – ta höger vid den blå pizzerian – är då en väg till kunskap.
Exformation
Informationsmängden får heller inte bli för stor eller perifer. Vi vill som tolkande varelser ha balans mellan det nya och det välkända, i teoretiska sammanhang kallat entropi respektive redundans. Rent kaos står vi inte ut med men ordningen får heller inte bli för rigid, då blir det helt ointressant. Samtidigt vill vi ofta ha en rejäl utmaning för intellektet. Därför är öppnare uttryck med fler tolkningsmöjligheter motiverande. Då får den egna fantasin och kreativiteten också utlopp som medskapare av betydelserna. Se på följande bilder. Ögat fastnar gärna för bilden i mitten som varken föreställer absolut ordning eller fullständig oordning.
Bilder ordning, komplexitet, kaos. (Nörretranders, s 101.)
Begreppen entropi och redundans anknyter från ett humanistiskt och konstnärligt perspektiv till den tekniska definitionen av information som möjliga val. Entydiga meddelanden skulle då innehålla mindre information. Det kan man tänka sig. Informationen i meningen: ”Nycklarna ligger på byrån”, kan vara avgörande, men innehåller inte mycket mer innehåll än just den upplysningen. Matematiska uttryck som 6*7=42 är så exakta och renskalade att de är svåra att tolka på mer än ett sätt. En berättelse eller ett konstverk kan man tvärtom gå tillbaka till, gång på gång, och alltid få med sig någonting nytt. Verket kan förändras under tiden man betraktar och reflekterar över det när tanken leder vidare längs nya spår. Poesi kan ge snudd på oändliga tolkningsförslag och innebörder. I relationer kan vi vända fram och tillbaka på vad som sagts eller inte för att tolka in betydelser.
I dessa sammanhang samspelar tecknen med något annat utöver sig själva. Det som förmedlas är något mer än information. Den danske författaren Tor Nörretranders har kallat detta fenomen för exformation. När informationen får ett innehåll är det exformationen som aktiveras. Det är då våra rotsystem av erfarenheter, förståelse och kunskap lägger till betydelser hos den många gånger knapphändiga informationen som överförs. Såväl innan ett meddelande formuleras hos den som uttrycker något som hos den som tolkar. Exformationen innehåller all den information som skalats bort och som inte återfinns i det direkta meddelandet. Det är på det sättet information kan leda till kommunikation på djupet.
Illustration: ”Det som skapar all den mening och skönhet och sanning som finns i vardagens samtal är inte alls det vi säger till varandra. Det är allt det vi tänker innan vi talar. Vi har kanske rent av anledning att glädjas över att informationsteorin har visat att information inte är särskilt viktig. Därmed står det ju klart att det måste vara något annat som är skönhetens, sanningens och vishetens verkliga källa. Och det ironiska är att detta andra kan beskrivas som den information man har gjort sig av med: exformation. Mening är bortgallrad information. Information som inte finns kvar längre. Och inte behöver finnas kvar”
(Tor Nörretranders 1993, s. 139-140)
Källor:
Segerstad, Kommunikation och information
Gärdenfors, Fängslande information
Devlin, Infosense
Nörretranders, Märk världen
